Storbritanniens väg ur finanskrisen – keynesianism

Jag anser att Storbritannien använder sig av keynesiansk teori, dvs att regeringen kan dämpa konjunktursvängningar. Storbritannien har en rörlig växelkurs, dvs att priset på en valuta bestäms på marknaden utan att staten är inblandad. Att Storbritannien har en rörlig växelkurs innebär att den keynesianska modellen blir mer effektiv och kan därmed stabilisera ekonomin. Detta görs på två sätt.

• Vid lågkonjunktur
  • man ökar offentliga utgifter som till exempel olika sorters bidrag. Syftet med detta är upprätthålla det ekonomiska kretsloppet eller få fart på det igen.
• Vid högkonjunktur
  • man sänker offentliga utgifter och ökar skatter för att undvika överhettning.

I dagens läge bör man alltså öka de offentliga utgifterna. Man bör ge räddningspaket och bidrag, man bör se till att allt håller sig på fötterna även om det betyder att man måste ta stora lån, man bör sätta nollränta så man kan ta lån som jag nämnde i mitt tidigare inlägg ”Storbritanniens väg ur finanskrisen – nollränta”, man bör se till att inget går i konkurs och man bör öka arbetstillfällena (ex vägbyggen etc).

Jag tror att den keynesianska teorin är rätt lösning för Storbritannien till skillnad från den klassiska lösningen, dvs att låter marknaden vara för sig själv och litar på att utbud och efterfrågan kommer se till att ekonomin stabiliserar sig. Eftersom Storbritannien är ett av de rikaste länderna i världen och eftersom landet är såpass långt nere i lågkonjunkturen (alltså att ekonomin är såpass dålig som den är) så tror inte jag att efterfrågan kommer att öka bara för att tiden går. Den klassiska lösningen verkar inte hållbar. Jag tror alltså inte att efterfrågan och utbudet kommer stabilisera ekonomin av sig självt, utan att ekonomin behöver en puff ut i det fria.

Vad tror ni?

Källor: wikipedia, Fredrik Lövstedt (pappa), Ebba Blitz (styvmamma)

Tack! /Alice