England är inte ensamt
Ett av de största problemen och det som ger den största effekten är att den finansiella krisen inte bara är konjunkturell utan även att den är strukturell. Västvärlden har under de senaste årtiondena levt högt över sina tillgångar och nu är det dagas att betala notan. Det är riktigt som Alice skrev i sitt tidigare inlägg ”Storbritanniens väg ur finanskrisen – räddningspaket” att Keynes tyckte att staten skulle överbrygga konjunktursvängningarna genom satsningar i infrastruktur och andra offentliga projekt, men allt kostar pengar och pengarna måste komma någonstans ifrån.
Keynes idé var att staten skulle skapa arbeten och när man uppnått full sysselsättning skulle normala marknadskrafter komma tillbaka och nya jobb skapas genom naturlig efterfrågan.
Arbetslösheten i England beräknas under 2010 att överstiga 10% och samtidigt har huspriserna fallit med 35% sedan toppen 2007. De två i kombination ger en minskad konsumtion och ett ökat sparande vilket påverkar industrin negativt och de drar ner på investeringarna vilket i sin tur ger ännu färre arbetstillfällen. Staten kan finansiera sina insatser genom att antingen låna på öppna marknaden genom att ge ut obligationer eller höja skatter.
Om staten lånar mycket pengar höjer det räntenivån på långa lån och de företag som fungerar och de personer som behöver låna drabbas och lusten att investera minskar ytterligare. Att höja skatterna går till viss del men innebär i längden att de som får högre skatt vidtar åtgärder för att minska sin skatteposition eller kanske väljer att flytta med en minskad skattebas som resultat.
Jag skrev som rubrik att ”England är inte ensamt” och med det menar jag att de är inte ensamma om krisen, krisen är global och alla länder har drabbats mer eller mindre. Om alla länder gör samma sak och lånar på obligationsmarknaden kommer efterfrågan på pengar driva upp räntan med inflation som resultat. Det svåra är att den strukturella krisen som i englands fall ger ett fall i BNP på 10% i år ger ett permanent behov av statliga ersättningsjobb och stora problem med finansiering av statsbudgeten. Staten måste både gasa och bromsa men jag tror att vi måste vänja oss vid en lägre konsumtionsnivå och att spara långsiktigt. Finanskrisen kommer ta flera år att reparera.
Källor:
wikipedia.se
Nordic Outlook, maj 2009, SEB
Per ”pappa” Molinder
