Europaparlamentet – en lösning till finanskrisen?

Det är svårt att veta vilka exakta åtgärder som behövs för att lösa en finanskris. Det är för att länder påverkas på olika sätt och olika mycket.

Vilka är egentligen de utlösande faktorerna? Vi vet t ex. att USA:s bolånekris är en anledning till finanskrisen. Men hur ska man åtgärda den världsliga finanskrisen? Det kanske är bäst att utgå från där det började, i USA, eller kanske satsa på vad sitt eget land behöver. Jag har tänkt ut en möjlig lösning för Europa, alltså Storbritannien. Och det är att se vad Europaparlamentet kan styra och påverka. 

Jag läste en artikel i SvD om Europaparlamentet och dess makt.                                                                                Enligt Rolf Gustavsson, som har följt hur parlamentets utveckling, är inte EU-parlamentet längre en tandlös papperstiger.

EU-parlamentet är idag en aktör i europeisk lagstiftning och allt viktigare för europeisk politisk opinionsbindning. Parlamentet är nämligen medbestämmande i alla EU-lagar om Lissabon-föredraget träder i kraft vid årsskiftet.

En kort inblick hur EU-parlamentet påverkar:

EU-kommissionen har idag utvecklats till ett tvåkammarsystem. När EU-kommissionen lägger fram ett lagförslag går det samtidigt till folkvalda EU-parlament (andra kammaren) och till Ministerrådet som är regeringarnas organ (senaten).  För att lagförslaget ska gå igenom måste både EU-parlamentet och Ministerrådet godkänna förslaget. Två tredjedelar av EU:s lagstiftning omfattas idag av den medlagstiftande proceduren. Detta förvandlar parlamentet från en allmän diskussionsklubb till ett maktcentrum som behandlar och påverkar de senaste årens tyngsta beslut som:

• Tjänstedirektivet
• Kemikaliedirektivet
• Klimatpaketet

 

 

Varför tas då inte beslut om åtgärder för finanskrisen? I samma källa står det även att EU-parlamentet kan avsätta EU-kommissionen och kontrollera hur EU:s budget används.

En faktor till dagens minskade turism i Storbritannien kan ha sitt ursprung i Jacques Santers kommissons avgång 1999. Detta för hotet att parlamentet skulle fälla kommissionen i misstroendeomröstning. I bakgrunden till Sanders avgång avslöjades även dess hantering av BSE och galna kosjukan i Storbritannien. Sanders avgång gjorde indirekt Storbritannien till ett mindre intressant turistmål. Citerat från landguiden.se:

”Turismen bidrar med ungefär fem procent av BNP och sysselsätter över två miljoner människor.” 

Eftersom det är 2 miljoner som jobbar inom turismen i Storbritannien blir följderna, av minskad turism, arbetslöshet. Därmed kanske lån tas då människor inte ha råd med samma standard.
Källor: Svd.se och landguiden.se

Storbritanniens väg ur finanskrisen – keynesianism

Jag anser att Storbritannien använder sig av keynesiansk teori, dvs att regeringen kan dämpa konjunktursvängningar. Storbritannien har en rörlig växelkurs, dvs att priset på en valuta bestäms på marknaden utan att staten är inblandad. Att Storbritannien har en rörlig växelkurs innebär att den keynesianska modellen blir mer effektiv och kan därmed stabilisera ekonomin. Detta görs på två sätt.

• Vid lågkonjunktur
  • man ökar offentliga utgifter som till exempel olika sorters bidrag. Syftet med detta är upprätthålla det ekonomiska kretsloppet eller få fart på det igen.
• Vid högkonjunktur
  • man sänker offentliga utgifter och ökar skatter för att undvika överhettning.

I dagens läge bör man alltså öka de offentliga utgifterna. Man bör ge räddningspaket och bidrag, man bör se till att allt håller sig på fötterna även om det betyder att man måste ta stora lån, man bör sätta nollränta så man kan ta lån som jag nämnde i mitt tidigare inlägg ”Storbritanniens väg ur finanskrisen – nollränta”, man bör se till att inget går i konkurs och man bör öka arbetstillfällena (ex vägbyggen etc).

Jag tror att den keynesianska teorin är rätt lösning för Storbritannien till skillnad från den klassiska lösningen, dvs att låter marknaden vara för sig själv och litar på att utbud och efterfrågan kommer se till att ekonomin stabiliserar sig. Eftersom Storbritannien är ett av de rikaste länderna i världen och eftersom landet är såpass långt nere i lågkonjunkturen (alltså att ekonomin är såpass dålig som den är) så tror inte jag att efterfrågan kommer att öka bara för att tiden går. Den klassiska lösningen verkar inte hållbar. Jag tror alltså inte att efterfrågan och utbudet kommer stabilisera ekonomin av sig självt, utan att ekonomin behöver en puff ut i det fria.

Vad tror ni?

Källor: wikipedia, Fredrik Lövstedt (pappa), Ebba Blitz (styvmamma)

Tack! /Alice

Storbritanniens väg ur finanskrisen – räddningspaket

Ett räddningspaket är ett ekonomiskt stöd till de som behöver det, eller till de som regeringen anser behöver det. Summan är ofta otroligt stor, av den anledningen att få upp de behövande på fötterna igen (exempelvis företag). Storbritanniens regering har gett ut räddningspaket till:

• internationella institut, som Rebecca skriver om i sitt inlägg ”Storbritanniens framsteg under krisens gång”
• bilindustrin, ”Storbritannien skall ge räddningspaket till deras märken så att deras bilindustri ska bli förbättrad” skriver Rebecca i sitt inlägg ”Räddningspaketen skall förbättra ländernas ekonomi”
• banksystemet. Man försöker få bankerna att låna ut igen och våga låna av varandra, helt enkelt ett försök att få upp banksystemet på fötterna igen. Jag skriver om detta i mitt inlägg ”Den finansiella situationen idag”.

Det finns även några som efterfrågat räddningspaketen. ”Men nu är det allt fler sektorer som ber om stödpaket så som inom banker, finansiella företag, bilindustrin och även idag ber kommunen om det dessutom.” – Rebecca i sitt inlägg ”Räddningspaketen skall förbättra ländernas ekonomi”.

Syftet med räddningspaketen är att försöka förbättra ekonomin och få olika sektorer och industrier upp på fötterna igen. Kommer de ovannämnda faktorerna upp på fötter så får man också igång det ekonomiska kretsloppet och därmed är man ute ur finanskrisen.

Räddningspaket kan även kallas passiv arbetsmarknadspolitik.

Funkar detta då? Vad blir effekterna av dessa räddningspaket?

Källor: Bloggen

Tack! /Alice

Konsekvenser globalt

Den globala finanskrisen har lett till börsfall runt om i världen, storbanker som kollapsar och oroade sparare.

Det globala ekonomiska klimatet påverkas och även den globala ekonomiska psykologin. Då Européer har vant sig vid att ekonomin i Europa är relativt stabil, med låga räntor, kommer finanskrisen och dess konsekvenser som en chock efter några lugna och trygga år.

Framtiden är oklar men ser troligtvis ut att innehålla dramatiska sänkningar av investeringar och även minskade inkomster som leder till att konsumenterna spenderar mindre, vilket i sin tur leder till att företagen producerar ännu mindre och tvingas göra sig av med allt fler anställda.

Hanteringen av gränsöverskridande kriser är mycket dålig vilket gör att finansiella kriser ofta sprider sig till olika länder. Exempelvis så har många finansinstitut verksamhet i många fler än ett land, detta leder till att när ett sådant institut hamnar i svårigheter påverkas flera länder. Krisövningar och kunskapen om krishantering bör alltså förbättras.

Erika

Arbetslöshet, en konsekvens (3)

Idag vid frukostbordet läste jag Svenska Dagbladets nyhetsartikel ”Iskall solkust”. Den handlade om massarbetslösheten som sprider ut sig över Spanien. Detta är ett resultat av finanskrisen. Där är över 17 procent av befolkningen utan jobb vilket motsvarar 4 miljoner människor. Det verkar vara i princip omöjligt att få ett jobb.

”Jag har skickat mitt cv över hela landet men har inte ens fått komma på en intervju”, säger Antonio López som tidigare har jobbat för en elektronikkedja.

I Storbritannien ökar arbetslösheten med stormsteg. Inte sedan 1997 har arbetslösheten varit så hög som idag. Den har nämnligen stigit till över 2 miljoner personer.

Hela Europa är i oro när finanskrisen nu slår igenom på arbetsmarknaden. Arbetsgivarna i Storbritannien räknar med att 140000 jobb försvinner enbart i verstadsindustrin under 2009. Våldsamma protester bryter ut i februari när utländska arbetare anställs vid raffinaderiet Linsey.

Lönesubvention, en behovsprövad stödform, avskaffades i slutet av 1970-talet i Storbritannien. Däremot har USA kvar den här stödformen. Idag ser det ut som om landet ångrar avskaffningen för 30 år sedan då ett lönesubventionerande arbete bör främja att en arbetslös placeras på den öppna arbetsmarknaden.

källor: http://www.e24.se/makro/varlden/artikel_1182873.e24

Konsekvenser av finanskrisen är att…

1. folkets ekonomi blir urholkad då pundets värde sjunker stiger
2. folk får en låg levnadsstandard då de måste dra in på utgifter
3. folk sparar sina pengar vilket gör att det ekonomiska kretsloppet stannar av
4. investeringarna avtar
5. företagsverksamheten avstannar/går i konkurs eller liknande
6. bankerna töms på kapital
7. bankerna lånar inte av/ut till varandra eftersom de är rädda för att inte få tillbaka något
8. bankerna måste ta lån av staten
9. staten tar stora lån för att kunna låna ut till bankerna
10. statsskulden stiger

Pundets värde sänks stiger (1) som Rebecca skrev i ett tidigare inlägg. Då pundets värde sjunker stiger så stiger priserna vilket gör att befolkningen inte kan köpa lika mycket (2) som förut, efterfrågan minskar. Då efterfrågan minskar (3) så har företagen massor med produkter/tjänster på lagret som ingen vill ha vilket resulterar i konkurs eller stora lån. Detta är en ond spiral, allt går nedåt (4) och vi kommer inte komma upp på fötterna igen om inte de som faktiskt har pengar ser till att investera och liknande. Det är precis det företag/banker gör när de tar lån, de försöker upprätthålla det de har. När efterfrågan nu sjunkit så minskar utbudet (5), om ingen vill ha strumporna jag producerar så slutar jag ju tillslut att tillverka dem, eller hur? Företagen slutar producera/erbjuda tjänster och ekonomin avstannar. Detta gör att alla börjar låna, företag liksom privatpersoner. Bankerna töms (6), de lånar inte ut till någon annan bank i rädsla av att aldrig få tillbaka det (7). Detta gör att staten måste gå in och hjälpa, många företag och banker förstatligas och staten måste även ta stora lån för att klara av allt (8/9). Detta gör att statsskulden stiger (10) och måste betalas av kommande generationer.

Källa: DN/SvD, bloggen,  Thessan  Langhard (min mamma)

Alistair Darling samarbetar med EU:s finansministrar

I september 2008 möts EU:s finansministrar och centralbankchefer i Nice. Detta för att förhindra hotet att en andra våg av bank-finanskriser infinner sig i Europa. Läget visar sig vara allvarligare än trott.

En svensk finansminister ansvarar för landets ekonomiska politik, men alla EU:länder styr inte sin ekonomi på samma sätt. Finanspolitiken i Sverige innebär att riksdag och regering använder statens budget för att reglera och motverka konjunktursvängningar.                                                                                                                 I Storbritannien är det bankerna som är ansvariga för räntan. Finansministern sätter inflationsmålet vilka bankerna måste anpassa sig efter. Han har stor påverka gällande vilka bankdirektör som utnämns och biträdande bankchefer. Regeringen har även rätt till att ge instruktioner till bankerna om hur de ska sköta deras räntesatser i extremfall, under en begränsad period. Tidigare har den makten aldrig använts, men som situationen ser ut idag är det en backup. 

Tillbaka till mötet i Nice.

Christine Lagarde skriver att Europa har utsatts för trippelchock.

1. Den globala konjunkturen är kraftigt försvagad till följd av bolånekrisen i USA.
2. Kraftig höjning av olje-och råvarupriserna trots vissa sänkningar.
3. Den internationella konkurrenskraften för den europeiska exportindustin har minskat i samband med att euron stärkts. 

Storbritanniens finansminister Alistair Darling väljer då att uppmärksamma regeringen att eventuellt tvingas stimulera marknaden för bostadsfinansiering för att undvika en priskollaps på fastighetsmarknaden. 

Darling har vid ett antal tillfällen uppmanat banker och andra finansföretag att presentera en realistisk bedömning av riskexponeringen, både utanför och i balansräkningen.

Dessvärre finns det inte mycket mer Darling kan göra åt situationen, annat än att tillkännage hög beredskap och att inte tillåta en finansiell systemkris i Europa.

Redan i september 2008 var läget kritiskt och EU:s finansministrar såg att de behövde lägga på ett kol. Men har Darling verkligen gjort det och hur har resultatet blivit? Mer om det senare…

Tjena!

Som Rebecca skrev så började finanskrisen i USA genom de så kallade subprime-lånen, dvs bolån till husköpare med sämre ekonomiska förutsättningar.

Under president Clintons administration la man fram ett förslag som innebar att alla amerikanska medborgare skulle ha rätt till ett eget hem. Detta gav bankerna möjlighet att ge lån till låntagare som egentligen inte skulle ha dem. De krav som ställdes var väldigt låga och det gällde egentligen bara att ha ett jobb vid tillfället man sökte lånet för att bli accepterad som kund, även om det bara var ett tillfälligt eller deltidsjobb. För att locka låntagarna till att låna så sattes räntan under de första två åren väldigt lågt och efter två år skulle sedan en justering ske till en normal marknadsränta.

Bostadssäljarna (fastighetsmäklarna) jobbade tillsammans med långivarna och sa att om låntagarna inte fått tillräckligt bra lön för att kunna betala den högre räntan efter två år, så var det bara att sälja huset med vinst eftersom alla bostadspriser steg. För att långivarna själva skulle kunna finansiera sin utlåning slog bostadsinstituten ihop en massa huslån till stora obligationslån som i sin tur såldes till investerare världen över. Samtidigt som man kom på att samarbetet inte var bra och att alla låntagare inte kunde betala tillbaka så vände konjunkturen. På grund av detta började bostadsmarknaden sjunka och huslånen blev bara fler och fler.

I USA har man ett sätt att komma ifrån lån; lånet binds till huset och inte till låntagaren. Det enda låntagaren behöver göra är att flytta till en annan stat och skicka nycklarna till banken så är dom skuldfria. När fler och fler av subprimelåntagarna gjorde samma sak blev långivarna sittande med massor av hus som ingen ville köpa och som bara sjönk i värde.

När dessa subprimelån började förfalla blev obligationerna som sålts värdelösa och det var detta som skapade en global kreditkris. Det visade sig sedan att vissa banker satt på mängder av dessa ”värdelösa” obligationer vilket gjorde att banker och investerare inte vågade låna ut pengar till varandra.

I bland annat England hade bankerna och bostadsinstituten i sin jakt på avkastning köpt stora mängder subprimeobligationer från USA. När dessa förlorade sitt värde minskade även kapitalet i bankerna. Den brittiska bostadsmarknaden hade som i USA bara gått uppåt och för att öka sin utlåning så köpte även de brittiska bankerna amerikanska obligationer. När de amerikanska obligationerna började tappa värde samtidigt som den egna husmarknaden förlorade farten så gav det signaler till marknaden att allt började gå fel och folk valde att ta ut sina pengar från bankerna då de trodde att de inte skulle få tillbaka dem.

Ett exempel på detta är banken Northern Rock. Folk stod utanför och köade för att ta ut sina insatta pengar och för att undvika en total kollaps valde staten att gå in och nationalisera.

Det var detta som var början till det totala misstroendet mellan banker och investerare.

 

Källa: Per ”Pappa” Molinder, arbetar på SEK (Svensk Export Kredit)

Presentation

Hej! Jag heter Julia Haking och läser det samhällsvetenskapliga programmet vid Enskilda gymnasiet i Stockholm. Som Rebecca tidigare nämnt har vi fått i uppgift, av vår svensk- samt samhällslärare Kristina Alexanderson, att blogga om den ekonomiska krisen i Storbritannien. 

Jag har liksom mina medskribenter en del erfarenhet av att blogga genom tidigare skoluppgifter i bloggform. Under höstterminen 2008 har jag varit med och skapat BlackInRock. En blogg grundad på John Ajvide Lindqvists debutroman ”Låt den rätte komma in”. BlackInRockger dig en spännande inblick av Blackeberg, en förort till Stockholm, utifrån romanens perspektiv.
Kort därefter tilldelades vi i klassen ännu en webbuppgift av lärare Kristina Alexanderson. Den här gången skulle vi föra litterära samtal i grupp. Jag och tre klasskamrater fick blogga om den märkliga men spännande romanen ”Värddjuret”, av den svenska författarinnan Marie Hermanson.
De två bloggarna jag nu nämnt har ingått i kursen svenska B.
Nu riktar vi istället in oss på samhällskunskap B, och därmed den ekonomiska krisen i Storbritannien.

Vi ses snart igen!

/Julia Haking

Presentation

Jag har redan innan i ett inlägg på denna blogg Storbritannien och den ekonomiska krisen, presenterat oss fyra som en grupp men jag tänkte dessutom nu göra en presentation om mig som person och bloggarinna.

Jag heter Rebecca och är 17 år som går i andra ring på Enskilda Gymnasiet med inrikningen samhällsvetenskap. Som tidigare nämnt i inlägget hej så har vi blivit utdelade denna uppgift ur samhällskunskaps B, där vi ska fördjupa oss om den ekonomiska krisen och ett europeiskt land som i vårt fall är Storbritannien.

Jag har tidigare erfarenheter av bloggande då min samhälls/svenska lärare och mentor, Kristina Alexandersson har gjort uppgifter ur svenska B med redovisningsform blogg. Vår klass har då deltagit i tävlingen webbstjärnan 2009, där vi har gjort en romanblogg som består av ett litterärt samtal, som min dåvarande grupp hade Frankenstein av Mary Shelley. Innan dess har vi dessutom gjort en blogg med utgångspunkt från John Ajvide Lindqvist debutroman Låt den rätte komma in och Blackeberg som förort. Där min dåvarande grupp gjorde en webbtidning. Även denna blogg var ett bidrag ur webbsjärnan 2009.

Hoppas att ni kommer tycka om denna fördjupning om den ekonomiska krisen och Storbritannien kommer bli intressant, antingen som individ eller för andra skolprojekt osv.