Lär av Indien

Det blev rekordyra på börsen efter det indiska valet. Bombaybörsen går strålande. Under sin 134-åriga historia har den indiska aktiebörsen aldrig stigit med 17 procent på en och samma dag. Inte heller har det hänt att börsen stängts innan den ordinarie handelsdagen var slut.

Erfarenhet ger kunskap eller gamla människor vet bäst. Därför kan Storbritannien lära av Indien. För hur kommer det sig att det plötsligt går fantastiskt för Indien när andra länder hukar för finanskrisen?

”Rekordyra på börsen efter indiska valet” står det i Svd:s näringsdel idag. Det förvånar mig verkligen att det kan gå så bra för ett land som Indien under dessa svåra tider. När jag tänker Indien kommer det ofta upp bilder på fattigdom i mitt huvud. Speciellt nu när den omtalade filmen ”Slumdog millionaire” kom ut på bio. Det har stått mycket i tidningarna att barnen, som spelar huvudrollerna, ska tillbaka till slummen. Med detta har jag läst mycket om Indiens breda slumområden.

Tydligen var det väntat att kurserna skulle stiga kraftigt efter lördagens valresultat. Kongresspartiet gav nämligen en mycket större framgång än opinionsmätningarna visat. Indien har fått nya hopp och det kan bero på USA:s nya president. Trots att krisen bröt ut i USA så har presidentvalet där givit en positiv effekt till Indien. Frågan är nu om Barack Obama skulle kunna ge samma positiva effekt på Storbritannien.

Världen kände på sig att det skulle gå bra för Indien och därför blev köptrycket starkt på Bombaybörsen. Med ordet ”bra” menar jag en stabil regeringsbildning och tillräckligt med stöd av parlamentet till kongresspartiets allians.

Nu är det inte svårt att lista ut hur Storbritannien ska härma Indien, alltså få andra länder att tro på landet och satsa på Storbritanniens börs. Går det bättre på börsen kommer pundet att stiga i värde och vägen till högkonjunktur blir inte lika brant.

För en bättre börs behöver Storbritannien stabilisera sin regering.

Enligt landguidens ”aktuella politik” kan vi förstå att Storbritanniens styre inte är stabiliserat. Under våren 2009 hamnade parlamentsledamöter från de tre stora partierna i blåsväder sedan uppgifter om utgifter läckt ut till medierna. I och med en sådan händelse kan befolkningen tappa förtroendet för sitt lands styre och det gör även omvärlden. Ledamöterna hade brutit mot regler för att slippa lägga ut egna utgifter. Det räcker inte att premiärminister Brown har bett om ursäkt åt alla partiets vägnar. Nu senast har det höjts röster för att Brown ska avgå.

Källor:http://www.dn.se/opinion/huvudledare/hopp-for-indien-1.869146, SvD, Landguiden.se

Storbritanniens väg ur finanskrisen – keynesianism

Jag anser att Storbritannien använder sig av keynesiansk teori, dvs att regeringen kan dämpa konjunktursvängningar. Storbritannien har en rörlig växelkurs, dvs att priset på en valuta bestäms på marknaden utan att staten är inblandad. Att Storbritannien har en rörlig växelkurs innebär att den keynesianska modellen blir mer effektiv och kan därmed stabilisera ekonomin. Detta görs på två sätt.

• Vid lågkonjunktur
  • man ökar offentliga utgifter som till exempel olika sorters bidrag. Syftet med detta är upprätthålla det ekonomiska kretsloppet eller få fart på det igen.
• Vid högkonjunktur
  • man sänker offentliga utgifter och ökar skatter för att undvika överhettning.

I dagens läge bör man alltså öka de offentliga utgifterna. Man bör ge räddningspaket och bidrag, man bör se till att allt håller sig på fötterna även om det betyder att man måste ta stora lån, man bör sätta nollränta så man kan ta lån som jag nämnde i mitt tidigare inlägg ”Storbritanniens väg ur finanskrisen – nollränta”, man bör se till att inget går i konkurs och man bör öka arbetstillfällena (ex vägbyggen etc).

Jag tror att den keynesianska teorin är rätt lösning för Storbritannien till skillnad från den klassiska lösningen, dvs att låter marknaden vara för sig själv och litar på att utbud och efterfrågan kommer se till att ekonomin stabiliserar sig. Eftersom Storbritannien är ett av de rikaste länderna i världen och eftersom landet är såpass långt nere i lågkonjunkturen (alltså att ekonomin är såpass dålig som den är) så tror inte jag att efterfrågan kommer att öka bara för att tiden går. Den klassiska lösningen verkar inte hållbar. Jag tror alltså inte att efterfrågan och utbudet kommer stabilisera ekonomin av sig självt, utan att ekonomin behöver en puff ut i det fria.

Vad tror ni?

Källor: wikipedia, Fredrik Lövstedt (pappa), Ebba Blitz (styvmamma)

Tack! /Alice

Storbritanniens väg ur finanskrisen – nollränta

”Det enda sättet att rädda Storbritannien ur en snabbt annalkande depression är att sätta räntan till noll procent” hävdar ekonomiprofessorn Charles Goodhart.

Nollränta är när man sänker räntan till noll procent. I början av 90-talet var Japans centrabank tvungen att sänka sin ränta till noll procent för att göra utlåningen så billig som möjligt och hindra landets ekonomi från depression. Detta skulle göra att fler skulle låna pengar och investera och därmed försöka få igång det ekonomiska kretsloppet. Enligt Charles Goodhart är Storbritannien på väg mot samma situation, dvs om de inte sänker räntan från nuvarande 4,5 % till 0 % så kommer landet hamna i depression. Detta kallas även expansiv penningpolitik.

Vad tror ni om detta?

Källor: Dagens Industri

Tack! /Alice

Storbritanniens väg ur finanskrisen – räddningspaket

Ett räddningspaket är ett ekonomiskt stöd till de som behöver det, eller till de som regeringen anser behöver det. Summan är ofta otroligt stor, av den anledningen att få upp de behövande på fötterna igen (exempelvis företag). Storbritanniens regering har gett ut räddningspaket till:

• internationella institut, som Rebecca skriver om i sitt inlägg ”Storbritanniens framsteg under krisens gång”
• bilindustrin, ”Storbritannien skall ge räddningspaket till deras märken så att deras bilindustri ska bli förbättrad” skriver Rebecca i sitt inlägg ”Räddningspaketen skall förbättra ländernas ekonomi”
• banksystemet. Man försöker få bankerna att låna ut igen och våga låna av varandra, helt enkelt ett försök att få upp banksystemet på fötterna igen. Jag skriver om detta i mitt inlägg ”Den finansiella situationen idag”.

Det finns även några som efterfrågat räddningspaketen. ”Men nu är det allt fler sektorer som ber om stödpaket så som inom banker, finansiella företag, bilindustrin och även idag ber kommunen om det dessutom.” – Rebecca i sitt inlägg ”Räddningspaketen skall förbättra ländernas ekonomi”.

Syftet med räddningspaketen är att försöka förbättra ekonomin och få olika sektorer och industrier upp på fötterna igen. Kommer de ovannämnda faktorerna upp på fötter så får man också igång det ekonomiska kretsloppet och därmed är man ute ur finanskrisen.

Räddningspaket kan även kallas passiv arbetsmarknadspolitik.

Funkar detta då? Vad blir effekterna av dessa räddningspaket?

Källor: Bloggen

Tack! /Alice

Konsekvenser av finanskrisen är att…

1. folkets ekonomi blir urholkad då pundets värde sjunker stiger
2. folk får en låg levnadsstandard då de måste dra in på utgifter
3. folk sparar sina pengar vilket gör att det ekonomiska kretsloppet stannar av
4. investeringarna avtar
5. företagsverksamheten avstannar/går i konkurs eller liknande
6. bankerna töms på kapital
7. bankerna lånar inte av/ut till varandra eftersom de är rädda för att inte få tillbaka något
8. bankerna måste ta lån av staten
9. staten tar stora lån för att kunna låna ut till bankerna
10. statsskulden stiger

Pundets värde sänks stiger (1) som Rebecca skrev i ett tidigare inlägg. Då pundets värde sjunker stiger så stiger priserna vilket gör att befolkningen inte kan köpa lika mycket (2) som förut, efterfrågan minskar. Då efterfrågan minskar (3) så har företagen massor med produkter/tjänster på lagret som ingen vill ha vilket resulterar i konkurs eller stora lån. Detta är en ond spiral, allt går nedåt (4) och vi kommer inte komma upp på fötterna igen om inte de som faktiskt har pengar ser till att investera och liknande. Det är precis det företag/banker gör när de tar lån, de försöker upprätthålla det de har. När efterfrågan nu sjunkit så minskar utbudet (5), om ingen vill ha strumporna jag producerar så slutar jag ju tillslut att tillverka dem, eller hur? Företagen slutar producera/erbjuda tjänster och ekonomin avstannar. Detta gör att alla börjar låna, företag liksom privatpersoner. Bankerna töms (6), de lånar inte ut till någon annan bank i rädsla av att aldrig få tillbaka det (7). Detta gör att staten måste gå in och hjälpa, många företag och banker förstatligas och staten måste även ta stora lån för att klara av allt (8/9). Detta gör att statsskulden stiger (10) och måste betalas av kommande generationer.

Källa: DN/SvD, bloggen,  Thessan  Langhard (min mamma)

Den finansiella situtionen idag

År 2007 tog Gordon Brown (ledare för Labour) över som regeringschef och ledare för Labour.

Ekonomin försämrades snabbt under år 2008 och när krisen slog till i Storbritannien fick de brittiska bankerna stora problem och bankaktierna föll snabbt. I ett försök att rädda ekonomin höjde regeringen gränsen för den statliga garantin på sparkonton från 35 000 pund till 50 000 pund eftersom en stor del av krisen berodde på att bankerna inte ville låna ut pengar till varandra.

För att försöka rädda det brittiska banksystemet fick de ett så kallat krispaket på 50 miljarder pund i oktober 2008 och regeringen lånade även ut 200 miljarder pund till bankerna för att försöka få dem på benen igen. I samband med att de fick räddningspaketet förstatligades åtta banker och bolåneinstitut och för att kunna finansiera detta måste den brittiska staten ta nya enorma lån. Samtidigt som staten lånar och lånar så sänker centralbanken styrräntan med 0,5% vilket gör att de inte tjänar lika mycket på att låna ut och deras egna pengar rinner iväg till räntor.

Ungefär en månad efter att allt detta hänt så sänks momsen från 17,5% till 15% och det bestämdes att inkomstskatten skulle höjas inom de närmaste åren (ca 2011). Finansminister Alastair Darling lovade stöd till pensionärer, höjt barnbidrag, hjälp till småföretag och åtgärder för att skapa nya jobb, samtidigt som tre miljoner pund satsades på att bygga nya motorvägar, kommunala hyresbostäder, skolor och åtgärder för att skapa en mer effektiv energianvändning. Staten skulle då behöva låna 118 miljarder pund under 2009 för att kunna finansiera allt detta, vilket motsvarar 8% av BNP vilket enligt Darling skulle krympa ekonomin med 1%.

I april samlades G20-länderna och beslutade att över en miljard dollar skulle satsas för att hjälpa krisdrabbade länder och 250 miljarder dollar skulle satsas för att öka den internationella handeln.

SAMMANFATTNING:

Stabil ekonomi – finanskrisen kommer – aktier faller – gränsen för statliga garantin på sparade medel höjs – krispaket – regeringen lånar ut till bankerna – staten lånar igen – styrräntan sänks – momsen sänks – inkomstskatten höjs – stöd och renoveringar erbjuds – staten lånar igen (ekonomin krymper?) – pengar satsas för att hjälpa krisdrabbade länder – pengar satsas för att öka den internationella handeln.

Källa: http://www.landguiden.se