Storbritanniens väg ur finanskrisen – nollränta

”Det enda sättet att rädda Storbritannien ur en snabbt annalkande depression är att sätta räntan till noll procent” hävdar ekonomiprofessorn Charles Goodhart.

Nollränta är när man sänker räntan till noll procent. I början av 90-talet var Japans centrabank tvungen att sänka sin ränta till noll procent för att göra utlåningen så billig som möjligt och hindra landets ekonomi från depression. Detta skulle göra att fler skulle låna pengar och investera och därmed försöka få igång det ekonomiska kretsloppet. Enligt Charles Goodhart är Storbritannien på väg mot samma situation, dvs om de inte sänker räntan från nuvarande 4,5 % till 0 % så kommer landet hamna i depression. Detta kallas även expansiv penningpolitik.

Vad tror ni om detta?

Källor: Dagens Industri

Tack! /Alice

Tjena!

Som Rebecca skrev så började finanskrisen i USA genom de så kallade subprime-lånen, dvs bolån till husköpare med sämre ekonomiska förutsättningar.

Under president Clintons administration la man fram ett förslag som innebar att alla amerikanska medborgare skulle ha rätt till ett eget hem. Detta gav bankerna möjlighet att ge lån till låntagare som egentligen inte skulle ha dem. De krav som ställdes var väldigt låga och det gällde egentligen bara att ha ett jobb vid tillfället man sökte lånet för att bli accepterad som kund, även om det bara var ett tillfälligt eller deltidsjobb. För att locka låntagarna till att låna så sattes räntan under de första två åren väldigt lågt och efter två år skulle sedan en justering ske till en normal marknadsränta.

Bostadssäljarna (fastighetsmäklarna) jobbade tillsammans med långivarna och sa att om låntagarna inte fått tillräckligt bra lön för att kunna betala den högre räntan efter två år, så var det bara att sälja huset med vinst eftersom alla bostadspriser steg. För att långivarna själva skulle kunna finansiera sin utlåning slog bostadsinstituten ihop en massa huslån till stora obligationslån som i sin tur såldes till investerare världen över. Samtidigt som man kom på att samarbetet inte var bra och att alla låntagare inte kunde betala tillbaka så vände konjunkturen. På grund av detta började bostadsmarknaden sjunka och huslånen blev bara fler och fler.

I USA har man ett sätt att komma ifrån lån; lånet binds till huset och inte till låntagaren. Det enda låntagaren behöver göra är att flytta till en annan stat och skicka nycklarna till banken så är dom skuldfria. När fler och fler av subprimelåntagarna gjorde samma sak blev långivarna sittande med massor av hus som ingen ville köpa och som bara sjönk i värde.

När dessa subprimelån började förfalla blev obligationerna som sålts värdelösa och det var detta som skapade en global kreditkris. Det visade sig sedan att vissa banker satt på mängder av dessa ”värdelösa” obligationer vilket gjorde att banker och investerare inte vågade låna ut pengar till varandra.

I bland annat England hade bankerna och bostadsinstituten i sin jakt på avkastning köpt stora mängder subprimeobligationer från USA. När dessa förlorade sitt värde minskade även kapitalet i bankerna. Den brittiska bostadsmarknaden hade som i USA bara gått uppåt och för att öka sin utlåning så köpte även de brittiska bankerna amerikanska obligationer. När de amerikanska obligationerna började tappa värde samtidigt som den egna husmarknaden förlorade farten så gav det signaler till marknaden att allt började gå fel och folk valde att ta ut sina pengar från bankerna då de trodde att de inte skulle få tillbaka dem.

Ett exempel på detta är banken Northern Rock. Folk stod utanför och köade för att ta ut sina insatta pengar och för att undvika en total kollaps valde staten att gå in och nationalisera.

Det var detta som var början till det totala misstroendet mellan banker och investerare.

 

Källa: Per ”Pappa” Molinder, arbetar på SEK (Svensk Export Kredit)

Den finansiella situtionen idag

År 2007 tog Gordon Brown (ledare för Labour) över som regeringschef och ledare för Labour.

Ekonomin försämrades snabbt under år 2008 och när krisen slog till i Storbritannien fick de brittiska bankerna stora problem och bankaktierna föll snabbt. I ett försök att rädda ekonomin höjde regeringen gränsen för den statliga garantin på sparkonton från 35 000 pund till 50 000 pund eftersom en stor del av krisen berodde på att bankerna inte ville låna ut pengar till varandra.

För att försöka rädda det brittiska banksystemet fick de ett så kallat krispaket på 50 miljarder pund i oktober 2008 och regeringen lånade även ut 200 miljarder pund till bankerna för att försöka få dem på benen igen. I samband med att de fick räddningspaketet förstatligades åtta banker och bolåneinstitut och för att kunna finansiera detta måste den brittiska staten ta nya enorma lån. Samtidigt som staten lånar och lånar så sänker centralbanken styrräntan med 0,5% vilket gör att de inte tjänar lika mycket på att låna ut och deras egna pengar rinner iväg till räntor.

Ungefär en månad efter att allt detta hänt så sänks momsen från 17,5% till 15% och det bestämdes att inkomstskatten skulle höjas inom de närmaste åren (ca 2011). Finansminister Alastair Darling lovade stöd till pensionärer, höjt barnbidrag, hjälp till småföretag och åtgärder för att skapa nya jobb, samtidigt som tre miljoner pund satsades på att bygga nya motorvägar, kommunala hyresbostäder, skolor och åtgärder för att skapa en mer effektiv energianvändning. Staten skulle då behöva låna 118 miljarder pund under 2009 för att kunna finansiera allt detta, vilket motsvarar 8% av BNP vilket enligt Darling skulle krympa ekonomin med 1%.

I april samlades G20-länderna och beslutade att över en miljard dollar skulle satsas för att hjälpa krisdrabbade länder och 250 miljarder dollar skulle satsas för att öka den internationella handeln.

SAMMANFATTNING:

Stabil ekonomi – finanskrisen kommer – aktier faller – gränsen för statliga garantin på sparade medel höjs – krispaket – regeringen lånar ut till bankerna – staten lånar igen – styrräntan sänks – momsen sänks – inkomstskatten höjs – stöd och renoveringar erbjuds – staten lånar igen (ekonomin krymper?) – pengar satsas för att hjälpa krisdrabbade länder – pengar satsas för att öka den internationella handeln.

Källa: http://www.landguiden.se